546 dagar

Att det ska vara så svårt att ge fan i allt som har med godis, kakor och annat nyttig. Vid flera tillfällen de senaste dagarna har jag köpt godis och ätit upp det trots att jag nu har börjat denna resan. Jag är väl medveten om min grundläggande inställning om att det inte är någon ide, att jag för alltid kommer vara en tjockis. Oavsett hur smal jag är så tror jag alltid dom tankarna kommer finnas där och det både irriterar och förstör för mig. Min vikt idag är långt ifrån hälsosam och om jag inte ska dö i förtid, få diabetes eller hjärtproblem så måste jag ta itu med detta nu. 

Jag funderar på om det kan finnas någon kbt-behandling eller liknande som kan hjälpa mig komma över dessa tankar. För jag tror att om jag kommer över det hindret så har jag en ljus framtid framför mig. Men jag tror samtidigt att krävs en del arbete för att komma över det berget.

Helt klart så måste jag sluta köpa och äta godis titt som tätt annars kommer jag aldrig klara av denna utmaning. Aldrig! Jag har tidigare testat Lchf vilket var lugnande för magen och även tog död på mitt sockersug MEN jag tröttnade sjukt fort på maten. På nåt sätt tycker jag Lchf är svårt att variera och dyrt att som småbarnsfamilj att leva med. Men det är mina åsikter. Känner mig helt klart kluven då kroppen lugnade ner sig, ingen svullen mage eller gaser. Men å andra sidan så är det tråkig mat... 

Jag skulle gärna börja träna snart men för tillfället har jag en envis förkylning. Den känns dock något bättre så redan kanske nästa vecka kan jag börja röra på mig lite mer seriöst.

Jag ska tänka mig målbilden av min födelsedag nästa gång suget kommer krypande. Jag ska fixa detta, en dag i taget!

Kram Karin